Är kanske lite av en outsider på sociala medier (jag håller låda här istället). Det gör att jag inte hänger med i svängarna riktigt mellan varven.
Det märks bland annat när nära och kära snackar om sådant som händer – och om offentliga personer som de flesta känner till.
Att jag inte har haft teve på snart 30 år har också bidragit till att jag ibland har ‘noll koll‘. Har alltså ingen teve på som bara står och går, så det blir heller inget swappande mellan kanaler. Klarar inte av reklam.
Det blir väldigt sällan att jag väljer att se underhållningsprogram med kändisar – med undantag för Så mycket bättre. I övrigt är jag ju en film- och seriemissbrukare av rang, och ser gärna dokumentärer och samhällsprogram. Det fungerar ju nu med alla dessa streamingtjänster.
Som ung var jag mer radikal – och tog avstånd från nyhetsflödet. Istället gick jag med i diverse organisationer och försökte utbilda mig om världsläget genom medlemstidningar. Detta var innan internet. Det är ju fantastiskt hur nyhetsrapportering har transformerats och revolutionerats genom informationsteknologin de senaste decennierna. Bara vi som levde då vet hur det var – innan.
Minns fortfarande med förfäran det ögonblick på min akademiska mentors kontor – när jag kom inrusande där en morgon för hundra år sedan. Han sade – det är ju lite speciellt här idag. Nu när Anna Lind har gått bort. Och jag fattade noll. Jaha, var det någon som gick här på skolan? – hävde jag ur mig. Det kändes som att han ville ta tillbaka alla betyg jag någonsin fått där och då, men det var priset jag fick betala för att vara radikal – och till viss del samhällsfrånvänd.
Det var väl där och då jag började tänka om, och försöka hålla mig mer a’jour. I förnedringens namn.
Jag tar ju idag avstånd från sociala medier till stor del, för att användaravtalen är helt galna. För att inte tala om övervakningen. Det har varit helt klart stressreducerande att komma ur det mediabruset, och jag riskerar inte att utsättas för påverkanskampanjer i lika hög grad som andra längre.
Men priset har varit högt – ett slags utanförskap. Att förlora kontakten med många, som inte hängde med in real life. Det har ju också orsakat att jag missar information om vad som händer och sker omkring mig, och att jag missar olika typer av ‘hypar’ som folk dras med i. På gott och ont.
Ja, jag vet inte vad jag ska säga om’et. Det blev som det blev, det är som det är. Försöker ta ställning och leva i min sanning, men ibland är det jobbigt att inse hur lite detta faktiskt påverkar min omvärld, och bidrar till den positiva förändringen. Ärligt talat, det är nog ingen som bryr sig – eller överhuvudtaget märker – vad jag gör och inte gör. Men jag kan i alla fall stå stark i mig själv. Det får vara belöning och bekräftelse nog.
Solinda Lövstedt, februari 2025