4/11-26
Det var väldans vad svårt det var att sova denna sena timme. Klockan har hunnit bli nolletttretton, och den fortsätter ticka natten förbi. Sis fick tillbringa kvällen på akuten, och det blev ett slags stresspåslag där och då.
För övrigt har jag lagt ner fotoprojektet med Pierrot-dockan. Det kändes så himla(lunda) tragiskt. Nästan patetiskt. Nej, så där håller vi inte på längre.
På tal om det, en vet att ens tjej har blivit stor när hon brister ut: var inte så himla dramatisk! (hon känner igen en dramaqueen när hon ser en alltså). ‘Bara’ tio år, nästan lika lång som jag. Ungar… Så härliga.
Jaha, men om en skulle ta sig en nattmacka och ett varmt bad nu då, och försöka reda ut det här med matters of the heart – en gång för alla... Ni har det bra ni andra där ute, som sover sött. Somna lycklig. ‘Det är en gåva att få sova som ett barn.’ Eller hur?
@lovst3dt
... fourlegged beauty ... #meetkya... måste allting vara så himla(lunda) komplicerat hela tiden?... that's how I'll love you ...
