28/8-26
Det är inte så himla(lunda) lätt det jag håller på med. Ibland drabbas jag av en överväldigande känsla av att jag faktiskt inte klarar av det. Att jag måste erkänna det. Skulle jag ge upp?
Du skulle ‘bygga där du står’, men det finns absolut inget (och ingen) att bygga med. Det finns bara luft, och du är trött på att bygga luftslott. Det är en märklig situation, i en galen tid. Nu är klockan nolltrefemtiofem. Det har blivit rutin att vakna vid den här tiden. Och söka svar… i tystnaden.
… can I come?
– Solinda, hur mår du egentligen?
– jorå, tackar som frågar. Må och må? Ja, det är ju det här med själva måendets kontur. För att inte tala om struktur.
– nej, men allvarligt. Behöver jag bli orolig?
– Orolig! Det är väl onödigt! Nej, det stadiet passerade hon redan i början av 2025. Vi tänker att det behöver väl inte alltid vara så himla(lunda) gaj allting, hela tiden? Det är väl bara bra att livet ruskar om en lite emellanåt? Lite märkligheter har ingen dött av!
justanotherfeed
♥
vem är ryggraden
♥