♥ writing on a whim…

2026-06-23

Det är tisdagen den 23:de juni. Klockan är tiotolv och jag är oförskämt ledig. Just nu sitter jag i min brors (familjs) kök, och kaffet har för länge sedan kallnat. Morgonens hullabaloo är över, och tystnaden känns som mjuk bomull för själen. Klockan tickar oavbrutet i tidlösheten. Som att den försöker styra upp allting och skapa mening.

Katten Loke sover i sitt katträd, som jag har flyttat fram till fönstret. Han bär tratt runt huvudet, vilket är det främsta skälet till att jag hänger här. Det är många katter som rör sig i området, och det kan bli kamp om reviren. Det kan resultera i vansinnigt dyra veterinärbesök.

I en annan länga av huskomplexet sitter Aggie i sin fåtölj. Hon har skapat en fantastisk blomsterträdgård av sin lilla ‘radhusplätt’, men idag verkar det bli regn. Så vi hänger inte där idag. Himlen är grå, och temperaturen har sjunkit något. På eftermiddagen ska jag ha kvalitetstid med min systerdotter, vi ska göra stan. Så rullar mina dagar på, i en märklig tid.

Utrikespolitiken gör mig trött och avtrubbad, jag har svårt att ta in det längre. Galenskapen har nått över alla gränser i geopolitiken. Jag är trött på att bli skuldbelagd för saker jag inte har makt att förändra, och i detta känna att jag aldrig gör tillräckligt. Att det mesta jag gör är fel. Att jag som ‘priviligerad’ bär ansvar för att andra svälter och dör i krig. Att jag är med och skapar klimatcrashen.

Om jag fick bestämma så skulle jag stoppa alla krigen, omfördela alla världens resurser, och skapa ett ekologiskt hållbart och bärkraftigt globalt samhälle. Där skulle alla leva enligt FN:s deklaration om de mänskilga rättigheterna. Djur skulle ha samma rättighet till liv som vi människor. Vi skulle som enad mänsklighet se oss som beskyddare av all natur och alla djur.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga om’et. Jag saknar min dator som är kvarlämnad i Östergötland. Jag försöker komma på hur jag ska gå vidare i livet nu, utifrån den här nollpunkten. Tror jag ska gå in och dricka lite mer kaffe hos Aggie. Den skadade katten sover ändå djupt nu. Om du orkade läsa ända hit, tack för att du tittade in. Det värmer.