1/11-26
Sitter nu i bilen med delar av familjen, på väg mot Södra Dalarna. Min syster sa nyss till svägerskan att vi ska ner med skiten i källaren, och jag kan väl tycka att språkbruket var lite väl burdust.
Men jag måste ju ha förståelse för familjen, som har kört mig upp och ner, hit och dit, åt alla håll – i hela mitt vuxna liv. De tror ju inte på att jag ska sluta flytta nu. Inte ens när jag försöker förklara att jag håller på att avveckla mitt bohag. Nu råkade ju släpkärran på något konstigt sätt bli full i alla fall, och de undrar var jag ska bo framöver. Jag försöker beskriva hur världens alla möjligheter ligger öppna framför mig, men det är som att ingen annan kan anta det här himlalunda perspektivet. Nåväl, idag är i alla fall en stor dag för mig, även om ingen annan kan förstå. Cirklar sluts i denna stund, gott folk, genom alla dimensionerna av mitt varande. Det är ett majestätiskt släp vi rullar fram med genom Svea rike denna dag… i det regntunga, gråtråkiga höstrusket. Mil efter mil efter mil…
photoproject @lovst3dt
... tonight we're not gonna take the children's candy ... just sayin'... where the small things matters most ... #precious #moments... tillbaka i Vadstena, hemkänslan infinner sig direkt. Glädje och kära återseenden, vackert väder på köpet. Bara på genomresa den här gången, men jag kommer alltid tillbaka ...
