♥ writing on a whim…
2026-06-20
Sådana härliga sommardagar. Jag har inte varit så ‘ledig’ en sommar så som jag är nu, på väldigt många år. Jag är ingen sådan som har haft regelbundna sommarsemestrar (typ fyra veckor i streck) – det har faktiskt bara hänt en gång.
Idag var det så där härligt sommarvarmt ute, soligt – men också molnigt och blåsigt, så det inte blir för varmt. Följde med min bror med familj till sjön, och det blir som att en lever upp av barnens energi. Som att en får återuppleva sin egen barndoms sommarglädje genom dem.
Jag vistas här i Avesta nu, på obestämd tid. Jag är glad att jag har fått möjlighet att göra det. Det har blivit så för mig att jag har börjat värdesätta stunder av harmoni och glädje mer – då jag inte längre tar någonting förgivet. Som om att det verkligen har gått in i mitt medvetande det här, att vi har bara varandra just nu – vi vet inte hur länge. Att en vet inte om en är här imorgon. Att just nu är allt som är.
Det blir till att leva livet fullt ut på ett annat sätt då, när en på riktigt börjar förstå vad som egentligen är viktigt. Kanske handlar det bara om det här fjärilslika – att bara fladdra omkring från blomma till blomma ( ögonblick till ögonblick), och leva blott för en dag. I en evighetssekund.
Glada barn på en strand. Vattenmelon och bubbelvatten. En badboll flyter iväg åt fel håll, och räddas av en träningssimmare. Vattenstänk och orädda änder. En radio som spelar, korsord och huden röd av sol. Det ska bli åska på eftermiddagen. Stranden börjar bli full av folk, glada röster. En liten sjö omgiven av skog, alldeles utanför staden. Det är midsommardagen 2026. Hoppas att du som läser här också har det bra. ♥
♥ ♥ ♥
