12/9-26
Det är snart fucking valdag och jag tänkte bara få ur mig lite bitterhet och frustration – här på den meningslösaste bloggen ever, så att jag kan ta mig igenom den här jävla dygnslånga valvakan som börjar inom kort, som galenskaperna har avlöst sig varandra inför, och jag vet tamejfan inte hur jag ska hantera det om det går (ännu mer) åt helsike, jag har ingen som helst manual för det, eller psykologisk beredskap överhuvudtaget, och jag kan säga att jag skulle inte ha varit i Sverige över huvudtaget nu om jag inte hade haft min jäkla dietsjukdom, för här kvalificerar jag mig inte för att bo, anyway, jag är en av dom som skulle utvisas, och som inte gör rätt för mig, och istället utgör en belastning i detta blåfrusna söndersamhälle, så ser jag emellanåt Amanda Lind flasha förbi i mediefödet, ser hur hon parerar, argumenterar, regerar, och briljerar, som en fantastisk lysande sol i mitt eget bisarra, mentala mörker, och jag önskar kanske att jag vore lite mer som hon nu och då, och banne mig om det inte verkar som att hon har gett upp ändå, alltså den här som är jag, och nu önskar jag att jag bara fick sitta och meditera i ett buddhistiskt kloster i en bortglömd regnskog, på ett berg, på en annan kontinent, eller varför inte på en annan planet, tills det här svenska valhelvetet är över…
Försiktiga röster i familjekollektivet;
– men Solinda, hur mår du egentligen? Du kanske skulle ta och flytta igen i alla fall, röra lite på dig? Vi ville ju gärna att du skulle stanna och slå dig till ro, man kanske inte just så här, vi känner inte riktigt igen dig längre?