11/8-26
Livet är en gåta… Älska, glömma och förlåta. Dessa ord var broderade på en väggbonad någonstans, någon gång i tiden. Vipassana - att se allting som det är. Djupandas. Röster från vardagsrummet. Delar av familjen har samlats till tevens morgonbrus i Aggies vardagsrum. Barnskratt blandas med dagens förkrossande nyheter.
Hon ligger i det lilla, mörka rummet - längst in i lägenheten, dit luften nästan inte når. Undrar hur många nätter till som ska passera, innan hon får sova i sin egen säng igen. Tiden i Fjärilsrummet känns så förunderligt avlägsen nu. Som om det har gått många år sedan jag lämnade, som att det var i en annan livstid.
Att bo nära det stora vattnet. Caféerna och vännerna. De vackra kvarteren. Den påtagliga och i bland plågsamma ensamheten. Den livsgivande och helande solituden. Solskensdagar i Linkan.
Var ska hon ta vägen nu då? En måste analysera och urskilja de nuvarande förutsättningarna. Därefter implementera dessa i den alltjämt pågående krishanteringen, vars syfte är att uppmärksamma potentiella handlingsvägar - som leder framåt… framåt… framåt.
Därefter ska vi försöka finna lusten. Den där lilla lustiga lustigkurren ‘lusten’. Det är väl den som saknas, som jävlas med mig. Hen bara försvann. Den där optimistiska dåren på min vänstra axel lämnade den griniga smådjävulen kvar att regera på den högra.
Det blev en slag obalans.
Närå, men om en skulle ta tag i den här (spännande) dagen och se vad den har att bjuda på då. Det måste ju hända någonting någon gång? Åtminstone inom mig? En slags ingivelse kanske, av något slag. För det är väl fortfarande så att i stort sett vad som helst kan hända?
Önskar dig som orkade läsa ända hit en fin dag, where ever you are.
justanotherfeed
Naomi Klein
22-23/8 2026
