Skymningen faller. Allt är tyst och stilla. Ingen är här. Tystnaden är kompakt. Nuet, bara nuet. Ingenting annat. Andetagen, Den enda rörelsen. Vem andas? Vem tänder livet i den här kroppen? Vem är närvaron…
Expanderar. Inga gränser. När börjar du, när tar jag slut? När mitt ljus slocknar tänds någon annans. Samma medvetande, samma andetag. Bara en värld, men många världar i den. Vem ser du när du ser mig? Ser du ett annat jag? En reflektion… Eller en projektion?
Du och ingenting annat. Livet är bara en viskning. Tiden har stannat… Du, du, och ingenting annat.
by Erik Blomberg (1894 – 1965)
Thank you for visiting himlalunda.se ♥