Natthiko har ju kommit att betyda mycket för mig i min vardag de senaste åren. Lyssnar ofta på hans meditationer, vilket känns både lugnande och trösterikt. Det är nog för att vi verkar ha en väldigt liknande syn på livet och döden och allt där emellan.
Min pocketbok blev allt mer sliten med tiden. Tillslut så ofräsch efter att ha hamnat i badrummet (diverse oljebad), att det inte gick att ha kvar den. I Vadstena finns en telefonkiosk, som givetvis inte fungerar som en sådan längre. Där lägger folk böcker som vem som helst får ta för sig av. Alltså – det är ett helt vilkorslöst givande och tagande. Damen i parken fångade just där upp ett nytt ex av boken Jag kan ha fel – och gav den till mig.