Hur kan det vara så okej att vi blir övervakade online? Vi har så mycket aktiviteter för oss på nätet, att vi lever nästan lika mycket där som IRL – in real life. Nu kan vi ju börja ifrågasätta vad real life egentligen är – define reality. Kanske är vårt online-liv lika verkligt eller overkligt som allt annat? Som våra drömmar?
Vi skulle väl inte tycka att det var så okej att bli övervakade in real life? Att någon dokumenterade allt vi gjorde, sade och tänkte – varje steg vi tog – och arkiverade det i något slags evighetsarkiv. Någon annans historia över våra liv, som vi inte har någon makt över. Som vi varken kan verifiera eller censurera, vidareutveckla eller förneka.
Det som gör det ännu mer obehagligt är att informationen om oss insamlas för att säljas. De algoritmer som numera styr våra informationsflöden används för riktade kampanjer. Syftet med den inhämtade informationen är alltså att kunna manipulera oss. Bevakningen av privatpersoner online (vilket inbegriper våra ekonomiska förehavanden) liknar – på ett skrämmande sätt – åsiktsregistrering. Detta används bland annat för påverka utgången av demokratiska val.
Riktad reklam kan verka oskyldigt när det handlar om krimskrams – men det blir en annan sak när det blir politik av det. I och med att pengar styr politiken – så kan vi se allt köp och sälj som politiska handlingar. Detta blir ju allt mer tydligt i relation till miljöförstöring – exploatering av djur och natur.
Med den pågående AI-revolutionen kommer denna integritetskränkande dokumentation över våra liv att nå helt nya dimensioner. Det handlar om ett ännu mer avancerat sätt att införskaffa väldigt detaljerad information om privatpersoner – som sedan analyseras av artificiell intelligens på ett sätt som tidigare har varit omöjligt.
‘Jag har inget att dölja’ säger en del när jag pratar om det här. Hur kan de inte höra alla varningsklockorna? I mitt liv – i mitt huvud – dånar de för fullt.
Vi har som bekant riktiga galningar vid makten – i flera av de mäktigaste nationerna globalt sett. Vi kan genom det historiska perspektivet se hur saker och ting kan spåra ur.
Vi måste vara rädda om friheten. Vi måste kunna säga nej. Att inte säga något – och förhålla sig slumrande – är också ett val. Det ger profitörer och maktgiriga fritt fram.
Tänk er ett internet där ingen har rätt att samla information om någon.
// Solinda Lövstedt, januari 2025