Har ju under många år tänkt att jag ska lära mig franska. Läste franska i högstadiet, och tog sedan upp språkstudierna via komvux när jag var 25 år – som ung vuxen. Men det blev inte mycket av det. Har alltid haft en dragning till Frankrike, men aldrig varit där. Ibland har jag förundrats över hur mycket av de kortvariga språkstudierna som faktiskt fortfarande sitter i.
För några år sedan när jag drömde mig bort med otillfredsställd reslust fann jag info om ett ställe som jag väldigt gärna vill besöka. Det är en liten stad som heter Vence.
Vence (French pronunciation: [vɑ̃s]; Occitan: Vença) is a commune set in the hills of the Alpes-Maritimes department in the Provence-Alpes-Côte d’Azur region in Southeastern France, north of Nice and Antibes on the Mediterranean coast.
Nu har jag satt igång med språkstudierna lite mer seriöst, och det är som att det finns ett flow i detta nu, för det är som att jag dras till mer och mer av fransk kultur – film och musik. Eller – det kommer till mig. En av mina favoritförfattare för ett antal år sedan var Joanne Harris – författarinan till boken Chocolate (som sedan filmatiserades med Johnny Depp och Juliette Binoche i huvudrollerna). Det blev En doft av apelsin (2002) och Underströmmar (2003), berättelser med ett fascinerande skrivspråk.
Jag har inte kommit långt alls med mina språkstudier i skrivande stund, men har funnit både inspiration och motivation – på ett sätt som aldrig förr. I stundens hetta beställde jag därför boken Chocolate på franska. Det är jag ju språkligt sett inte alls redo för, men det kommer inte att stoppa mig. Och dagen till ära har jag funnit en ny favoritlåt – på franska. Som med enkelhet speglar Kärleken och Livet, lite så som det ser ut för mig idag.
Rendez-vous à Paris… Eller hur var det nu? Viens danser avec moi.