Katarsis är definitionsmässigt det plötsliga känslomässiga klimax eller sammanbrott bestående av en överväldigande känsla av förnyelse, av nytt liv. Begreppet ‘katarsiseffekt’ används också ofta för att sätta prägel på de samlade känslorna efter en emotionell upplevelse.
Det sitter i kroppen. Allting du inte vågat känna, allting du inte velat se. Det har redan hänt, du kan inte fly ifrån det. Det är ett faktum, det här är din livsupplevelse. Om du vågar möta den blir du fri. Då kan den inte äga dig mer, inte styra och kontrollera – begränsa. När ska du stanna upp. Våga se, våga vara… Våga bara. Endast de modiga vågar se.
Andas ut. En gång till. Du måste våga andas in först. Nu, andas ut. Det kanske kommer en tid då andningen inte sker automatiskt. För många uppdämda känslor som tar emot.
De säger att jag måste få tillräcklig vila, och så är det den där djupsömnen under småtimmarna. Mat och träning, du kan ju inte stoppa i dig vad som helst. Hur har du det med vännerna? Håller du dem nära, eller stänger du dem ute när det blir för svårt? När allt känns för hårt? Hur löser du problemen när du hamnat i en återvändsgränd? När alla alternativ känns skit. Det är oftast bättre att välja något än att bara vänta ut.
Så tar vi oss vidare, eller hur? Men ibland måste vi få till en release. (Och det hjälper inte med alkohol och droger. Det hjälper inte heller att ta ut det på andra – det förvärrar).
När det inte finns någon annan som tror på oss, då behöver vi tro på oss själva.
I varje isande ensamhet, finns ändå en närvaro att upptäcka. Tänder ett ljus, och låter den tanken vibrera… vi är nog ändå inte så ensamma som vi tror.
