Det var så klart på Hedemora Out n’ Loud som jag såg detta band för första gången. De träffade rätt i hjärtat med sin folkpunk – och det är helt omöjligt att stå stilla till den här musiken. Det var som att jag fördes direkt tillbaka i tiden – på en riktigt nostalgitripp till Urkultfestivalen, som jag lyckades hamna på några gånger när jag var yngre. Att dansa hela natten lång, bland eldarna, under stjärnorna… Lite den feelingen. Nu försöker jag få en dos av detta band med jämna mellanrum.
Det är revolution och klarsyn i musiken. Det är fantasi och inspiration. Det är jävlar anamma och här tar vi ingen skit. Det är vänskap och kärlek – att våga vara lite off mitt i. Det är lite av att stå stark i en galen tid. Ja, det är ju inte konstigt att en rycks med.
Låten Trasiga släpptes fri som en musikalisk blessing i oktober -24. Den gick rakt in. Texten är aktuell, kaxig och skön. Instrumental skills som utmärker bandet skapar ett förföriskt ljudlandskap. Ragnars och Mathildas sång fixar en lyckad symbios – båda har starka röster var för sig – och tillsammans blir det en berörande musiksmocka av rang. Melodi och rytm lyfter låten, men jag älskar framförallt tempoväxlingarna. Det kan nog inte bli så mycket bättre än så här. En oemotståndlig låt som ger energi, och som lyckas spegla nutidens hopp och hopplöshet i en musikalisk mixture – precis så som livet är.
Solinda Lövstedt, mars 2025