Ja, nu har älgjakten dragit igång. Och inte bara den. Ut i skogarna alla dessa människor. Alla dessa jakthundar. Alla dessa vapen. Det räcker liksom inte med skogsskövling och exploatering – vi måste direkt jaga och stressa alla vilda djur. Även de som inte blivit dödsdömda. Ja, men ha så roligt då där ute på kalhyggen och i kulturskogar – så stannar vi andra inne ett tag. Några månader. Det ger ett annat perspektiv på allemansrätten. Ett slags inifrånperspektiv.
Har flera gånger hört jägare säga att det är naturupplevelsen – och själva vildmarkslivet – som lockar mest med jakten. Därtill gemenskapen med de andra – att få åka iväg, vara tillsammans, komma ut. Det är sådant som jag har full förståelse för. Det verkar inte vara alla jägare som uppskattar själva dödandet av djur – även om spänningen och adrenalinkicken så klart kan fungera motiverande.
Vi behöver skjuta bort ett antal djur för att hålla nere trafikolyckorna. Det brukar vara det främsta argumentet för att genomföra jakt på vilda djur. Skyddsjakt kan vara en annan, om vilda djur upplevs som ett hot på ett eller annat sätt. Vi måste hålla djurstammarna på lagoma nivåer, som fungerar för vår civilisation. För civilisationen går alltid före. Det är sällan någon säger att de verkligen får kickar av att jaga och döda vilda djur. Men alla vet – att det är många som går igång på det.
Varje höst tar jägarna över skogarna, och alla andra får vistas där mer eller mindre på egen risk. Skogsskövlingarna har ju gjort markerna ogästvänliga för bär- och svampplockare. Att vistas i skogen, att vandra och uppleva naturen – det är något som står långt nere i behovs-skalan. Det finns nästan inte med. När sommar går mot höst stormar jägare in i de vilda djurens marker, som redan blivit djupt störda och rubbade av skogsindustri och exploatering. De kommer i tusental – de är överallt. De stressar inte bara de djur som ska skjutas – utan alla levande varelser i skogen.
Just det här med det stora antalet jägare som samtidigt ger sig ut i naturen för att tävla om att först fylla sina tilldelade kvoter – det vänder jag mig starkt emot. Att ingen reagerar på vilken stress det innebär för alla vilda djur beror på att det ligger status i att jaga – att vara jägare. Det är något som är populärt i alla samhällsskikt, och inte minst i överklassen. Hos de som sitter på pengarna och makten. Där besluten fattas. Hur jakt bedrivs idag i svenska skogar är något som starkt kan ifrågasättas, men varje år är tystnaden kompakt. Det bara fortsätter – år efter år efter år.
Civiliserat vore väl att ha statligt anställda viltvårdare – som inte ville skjuta djur för att få kickar, gemenskap eller naturupplevelser. Välutbildade personer med väldefinierade uppdrag, som värnar om djuren på alla sätt och vis. Som inte hela tiden vill skjuta fler djur än de kvoter som tilldelas, och som inte konstant arbetar emot de forskningsrapporter som visar på att vissa djurstammar har för få individer. Då skulle endast relativt få ge sig ut i skogarna för att reducera antalet djur vid behov. Då skulle andra mer fridsamma människor kunna vistas i naturen utan att vara oroliga för att bli skjutna. Då skulle det bli mer fridfullt i skogarna för alla djur.
Det som är det mest konkreta exemplet på hur skevt svensk jakt fungerar idag är ju att viltolyckorna ökar i samband med jaktsäsongen. Jakten orsakar alltså mer av det som den ska motverka.
Vid jakt ökar viltolyckor vilket orsakar dödsfall och stora kostnader för samhället.