2024–04-24
Mitt i lunken
Det är onsdagen den tjugofjärde april, och jag sitter på ett näst intill fullsatt Elsa’s (i Norberg) och filosoferar. Skulle hälsa på min farfars syster, men hon hade somnat. Hon är ingen ungdom längre, nu med 95 år fyllda.
Kontemplerar och försöker i mental tystnad betrakta skeenden i det stora och i det lilla. En kopp roibos-te. Många pågående samtal omkring mig. Här träffas i denna stund huvudsakligen pensionärer. Jag uppskattar fikasorlet, jag finner det meditativt. Folk kommer och går hela tiden. Här har jag suttit så många gånger, genom alla mina åldrar.
Har flytt Högborgen ett tag, det har ju blivit lite för mycket hemmatid nu när jag har varit ofrivilligt arbetsbefriad i fem veckor. Eller arbetsbefriad var väl inget passande ordval. Jag har så många projekt jag vill genomföra i min enskilda firma – så jag kommer aldrig att känna mig arbetslös.
Men jag har varit ofrivilligt anställningslös och därmed inkomstlös – och det är ingen rolig resa. Det blev fem veckor – i stress och oro – men nu är jag med jobb igen. Tack och lov, vad skönt. Ingenting dödar kreativitet och inspiration så effektivt som ekonomisk stress.
Andas ut, slappna av. Det ordnade sig tillslut. Lite saving hands, stöd från nära och kära. Det verkar som att jag får fyra sommarmånader i Hedemora, innan nästa flytt.
– Var ska du flytta nu då? frågar Aggie över kaffekoppen, med överdrivet vänligt tonläge – troligtvis för att dölja frustration. Hon ser på mig med den där blicken som bär på en önskan om att hennes dotter 50+ ska komma till ro någongång. SLÅ sig till ro. Aj!
– Jag vet inte riktigt, det är inte bestämt än, svarar jag – och hör min ärade faders hjärtliga skratt eka från i november förra året – när jag sa att jag ska bo kvar i Hedemora nu, det blir här jag stannar.
Det är grått men ändå väldigt ljust ute. Ljusgrått. Det sägs att det ska komma lite värme i luften framöver. Ser fram emot en Vadstena-tripp i maj. Inget går upp emot Vadstena i maj. Ja, på något vis känns det ändå som att det finns en lunk i kaoset, en vardag som en måste vårda och ta hand om. Oavsett. Det är fint på något sätt, tycker jag.
Nu fick jag sms från min bror att han kommer och sluter upp här på Elsa’s för en lunch. Trevligt.
Önskar er alla vardagshjältar- och hjältinnor en värdefull onsdag – where ever you are. Jag tycker vi gör det bra ändå, vi som kämpar... utifrån de livsvillkor och förutsättningar vi har. Bra jobbat. Tack för att du tittade in.
♥ ♥ ♥
Thank you for visiting himlalunda.se
Welcome to visit just another himlalunda-blog – on the rise…